22 juni 2013

Are we human, or are we dancer?

Bland det första jag gjorde när jag kom hem till Umeå var att träffa upp fantastiske Mattias Lönneborg för en nattlig fotosession. Klockan tre på morgonen, i sexgradig värme, stod jag barfota i en myr för att fånga ljuset i soluppgången. Vad gör man inte för konsten? Vi fick många fantastiska bilder, här är de första! Samtliga bilder är © Mattias Lönneborg.









XoXo / Linn

18 juni 2013

Tatueringen är äntligen färdig!

Har haft så fullt upp senaste tiden så jag har ju helt glömt att visa denna! Jag är väldigt nöjd, fantastiskt vacker är den! Gjord av grymma Ellen Westholm, på Wicked Tattoo i Göteborg. Det tog bara lite mer än ett år från det att jag gjorde konturerna tills den äntligen blev färdig, haha! Nu lär det dröja ett tag till innan jag gör nästa. Fast med tanke på att jag förmodligen kommer jobba i höst så vet man aldrig... 

Nästa plan är att göra en tatuering på andra vaden (har en ros och ett ankare på vänstra vaden). Sen så ska jag en vacker dag göra en pinuppa på låret. Jag skulle kanske vilja fortsätta neråt över ryggen, och så har jag en dröm om att göra ett fantasimotiv med en My Little Pony och regnbågar och grejer. Men jag får nog vänta lite med att göra fler stora motiv tills jag ser hur det bli med min framtida karriär... Men drömma går ju alltid! Jag ska ju ändå bli rockstjärna, så då passar det ju bra att vara tatuerad.


Citatet kommer från Looptroops låt Bandit Queen. 
"She overcome cause she positive, she live n love and she love to live"

XoXo / Linn

14 juni 2013

Blank Page

Igår var 2013s sämsta dag. Jag vaknade, långt senare än jag borde ha gjort, fruktansvärt bakis och jätteförkyld efter en fest som var helt jävla fantastisk (ska göra ett inlägg om den senare) och skulle egentligen iväg på filminspelning men blev tvungen att sjukanmäla mig. Sedan kom brevet med antagningsbeskedet till år två på Kulturama; andra reserv till tolv antagna. Låg i fosterställning och grät halva dagen och tänkte alla negativa tankar jag kunde om mig själv, med en jävla bakisångest on top of all. Min syster sa i telefon till mig att nu blir det inte värre, men jag hade på känn att det kunde det visst bli. Mycket riktigt nådde mig även insikten att jag varit olyckligt kär ett bra tag. Vid det laget kunde jag bara skratta åt hela eländet och konstatera att botten var nådd. Jag samlade ihop mina rester, med hjälp av massa telefonsamtal med tröst, uppmuntran och stöd från vänner och familj och kanske framförallt med hjälp av mitt eget sunda förnuft som till sist kom ikapp mig.

Jag har varit på botten och vänt, nu kan det bara bli bättre. Jag skrev en låt idag, med titeln "Blank Page". Det är verkligen vad jag är nu. Idag springer jag runt halvklädd med verkygslådan i högsta hugg och packar och skruvar och städar med rock på högsta volym i högtalarna. Imorgon flyttar jag. Jag har världens chans nu att vara öppen för alla möjligheter och känna efter vad jag vill göra. Sommaren är iallafall uppbokad med jobb och jag ska hänga massor med mina fina Kulturamavänner, göra musik och kanske till och med ta tag i att koreografera några nya burlesknummer. Vad hösten erbjuder återstår att se. Allt kan hända nu.

"Don't cry because it's over, cry because it happened"





XoXo / Linn

9 juni 2013

Om ordens makt

Bitches, hoes, slampa... Inte tusan tar jag illa upp om nån av mina vänner skulle kalla mig något av dessa ord, i all vänskaplig skämtsamhet. "Låg du med honom? Haha, din lilla slampa!" "Mina bitches" "Hoes before bros"och så vidare. Dessa grejer har vi vid olika tillfällen kallat varandra bland mina vänner och vi alla vet att det är med allra största kärlek menat. Men om vi tänker två steg längre, vad säger dessa ord till de tonårsgrabbar som precis går förbi och hör oss? Vad säger det underförstått åt oss själva? Ord som bitches, hoes, slampa, kanske till och med hora, neutraliseras och blir okej att använda. Tills den dag då de används i helt fel sammahang och i helt fel mun. Jag tror att det ibland är viktigt att komma ihåg att ord besitter en stor makt.

Ta till exempel ordet "Feminist". Det används fortfarande som skällsord " Haha, är du en såndär feminist eller?" " Ja" "Öh vadå, hatar du män eller?" Nej. Jag är feminist och jag älskar män, och som en vän sa igår "Jag är feminist och jag älskar fan snoppar".

Som Caitlin Moran skrev i "Konsten att vara kvinna" (LÄS DEN!): "a) Har du slida? b) Vill du bestämma över den själv?" Ja? Grattis, du är feminist!

Och om du är man blir då följaktigen frågan; Känner du en person med slida? Tycker du att hon ska få bestämma över den själv, och dessutom ha samma rättigheter som dig, typ som lika lön för lika arbete? Ja? Grattis, du är feminist!

Det är inte svårare än så. Låt oss reclaima ordet feminist. Säg det högt "Jag är feminist." Skriv det. "Jag är feminist". Inte så farligt va? Det är åtta bokstäver, dom är inte farliga, men däremot väldigt viktiga att använda.

Och jag lovar härmed att så ofta jag får möjlighet använda ordet feminist och undvika att använda ord som från början är skapade för att vara nedlåtande ord om kvinnor. Varför inte istället kalla sina vänner för det dom faktiskt är? Om det så må vara honeys, darlings, älsklingar, coolingar etc. Och istället för slampa fungerar ordet "maneater" ganska bra tycker jag. Det låter betydligt mycket mer som att man knullar runt på sina villkor och inte enligt männens (Och ja, SJÄLVKLART ska sex vara i samförstånd mellan två personer och inte enligt den ena partens villkor men det utgår jag från att jag inte ens behöver nämna egentligen). Eller varför inte hitta på sina egna ord? Typ som... Lakanstumlare? Sexloppa? Min vän Elina bidrar glatt med ordet fortplantningsentusiast. Äh vafan, du kan säkert hitta på tio betydligt bättre ord själv. Lek med orden och använd deras makt till positiva saker!

XoXo / Linn