26 februari 2013

Sportlov!

Detaljer


Dagens hårfärg och dagens halsband

Nytt från Ur & Penn

Nya ringar, Ur & Penn samt Topshop

Överkjolen på min nya perfekta LBD

Emelis tatuering! Så mycket ryms i detta lilla ord.

Sushiätande och shopping är väl typ som sport, visst? Jag har verkligen gått in i lov-känslan nu och det är så skönt! Hela helgen har jag knappt lyft ett finger, bara myst, mestadels hemma hos min vän Emeli. Bland annat så har vi varit på äventyr hos tatueraren (tyvärr var det hon och inte jag denna gång), sett Dreamgirls och Mello och smällt i oss massor av sushi, chips, ostbågar och mörk choklad. Så välbehövligt med en vilohelg!

Idag har jag gått lös på stan med Kristina, vi har druckit mochalatte, nördat oss med prat om musikalutbildningar och framtidsplaner och shoppat en hel del. Jag som haft någon slags vag plan på att, kanske inte bojkotta, men i alla fall dra ner på besöken på H&M misslyckades fatalt. Jag har bl.a hittat den perfekta lilla svarta klänningen med lång svepande kjol och den cleana v-ringade vita t-shirt jag intensivt letat efter. Och de har dessutom 10% just nu. Så vad ska man göra? Att vara student och inte handla på H&M är ungefär som att vara student och aldrig äta falukorv. Det händer liksom inte. Om man nu inte är vegetarian förstås... men ni fattar liknelsen.


XoXo / Linn

20 februari 2013

I am Superwoman

När man sjunger så att man själv blir gråtfärdig, då jobbar man nog rätt bra! Att verkligen lyckas gå in i det man gör och hitta karaktärens känslor är häftigt. Allt går så bra just nu, jag bara känner att jag har en uppåtkurva i utvecklingen och riktigt bra flow! Jag är så sjukt peppad på skolan! Nästan så att jag inte vill ha lov nästa vecka... Lär öva hela lovet! Det är en sann pluggis det. Men så går det när man älskar det man gör!

Jag säger bara; balett till Swedish House Mafia, ett nystartat danscrew med dansbrudarna i klassen, romantisk komedi möter skräck på dramalektionen, sångtekniska framsteg, spelar stenhård fängelseintern i musikalen vi sätter upp i vår, uppkommande jättekörkonsert med låtar som Heaven's on fire till gospel till finskt-romskt-judiskt medley och en jäkla blandning av kreativa människor runt mig hela dagarna. Hur skulle jag inte kunna älska mitt liv?

Min senaste tatueringsidé som tyvärr inte lär bli av, det ser alldeles för plottrigt ut på håll.


XoXo / Linn



18 februari 2013

Mitt rum i ditt hjärta




Det var ett tag sedan jag lyssnade på Linnea Henriksson sist! Blev påmind i helgen om hur fantastisk hon är, spelade ju sönder hennes skiva i somras. Min vän Julia och hennes pojkvän spelar paret, visst är de otroligt fina?

XoXo / Linn


17 februari 2013

Söndag

Oj vilket upptaget och underbart roligt veckoslut jag har haft! I torsdags hade vi "audition" till Wallmans och liknande showjobb på interpretationslektionen. Jag sjöng Somebody to love och det gick bra! Som jag älskar den låten (trots att den är ganska utsliten)!

Rocktemat fortsatte sedan med publikrepet av Rock Of Ages på Chinateatern! Vi var ett stort gäng musikalare som satt längst fram vilket var sjukt kul eftersom vi dels såg allt väldigt bra (allt utom folks fötter då), och Johan Rheborg drev mycket med flera av dem på första raden. Jag kan verkligen rekommendera Rock Of Ages, jag trodde att den skulle vara bra men den var helt klart ännu bättre än jag trodde! Sjukt grymma manliga sångare, Bruno Mitsogiannis sjunger ju som en gud, och jag säger bara; Joacim Cans! Roligt även med Kee Marcello från Europe på gitarr. Tjejerna var också väldigt bra, både huvudrollerna och ensemblen!  Skådespeleriet var schyst, särskilt Johan Rheborg var väldigt bra i rollen som berättare! Jag älskar verkligen showmusikaler, det är helt klart min grej! Både att se och en vacker dag förhoppningsvis också göra. Det var flera i min klass som sa att de kunde se mig i ensemblen till Rock Of Ages och jag är inte sen att hålla med! Jag skulle gjort mig bra som 80-talsrockbrud och dansös på "herrklubb". (Jag måste börja dansa poledance, NU! Så sjukt coolt det är!)



I fredags efter en ovanligt intensiv skoldag lagade jag och Elin mat, drack jordgubbsdaiquiris och kaffedrinkar och drog sedan till Bonden Bar där de hade lite burleskuppträdanden. Vi hittade ett gäng musiker från Kulturama som vi hängde med och det hela slutade med en alldeles för sen kväll i en sjukt fantastisk fyra på Mose backe.


Tråkigt nog för mig jobbade jag sedan hela lördagen. Jag tyckte att jag klarade sömnbristen ganska bra, ända tills jag insåg att jag glömt mitt Visakort hemma och alltså inte kunde köpa lunch... Det var en sådan där jobbdag när ingenting fungerar. Materialpaketet var borta, ingen i butiken hade riktigt tid att hjälpa mig, det var lite kunder och ganska svagt intresse för produkterna och så vidare. Som tur var fick jag sen åka hem till Julias fantastiskt fina lägenhet på Kungsholmen med några andra tjejkompisar och se Melodifestivalen och bara mysa i en soffa med massa olika sorters godsaker!

I dag försöker jag komma ikapp mitt liv, städa lite, öva lite, tvätta, färga håret rosa igen, och framförallt; fundera ut vad sjutton jag ska göra för tatuering. Jag har en tatueringstid på lördag, om mindre än en vecka, och ingen riktig aning om vad jag ska göra för något. Det känns lovande. Det enda jag vet är att jag på något sätt vill hylla mina Umeåtjejer och att jag skulle vilja göra något litet bakom örat. Får se om jag kan lyckas klura ut något innan lördag! Har hittat en bra sida med massa artiklar om tatuering som jag håller på att gå igenom och leta inspiration...

Ha en fin söndagskväll!

XoXo / Linn
















12 februari 2013

You gotta be what you are, only thing I'm missing is a black guitar

Fick sista bilden från senaste plåtningen med Mattias idag! Tycker att den är badass som fan! 


Foto: Mattias Lönneborg
XoXo / Linn

Don't be a drag, just be a Drag Queen

Burlesk brukar ofta jämföras med dragshow. Vi sysslar egentligen med precis samma sak tycker jag. Allt handlar om excesser och en flärdfull och humoristisk show! Kolla in grymma After Dark på Gaygalan!



Bild från QX Gaygalan 2013

XoXo / Linn

10 februari 2013

Våldtäkt

Jag tror att alla kvinnor någon gång tänkt tanken att de skulle kunna bli våldtagna. För de flesta kvinnor händer inte det. Men för alldeles för många blir den rädslan till verklighet.

Läs modiga Fannys blogg där hon berättar om sin syster som nyligen utsattes för en gruppvåldtäkt.

Ilskan, maktlösheten och sorgen blev plötsligt så påtaglig. Känslan sitter i och vill inte släppa. Fanny skriver oerhört starkt, ärligt och berörande. Plötsligt kom allt så nära eftersom jag också är bekant med Fanny. Hon är en härlig norrländsk tjej, den typen av person som man blir glad av att se och prata med, som sprider energi. Den Fanny kommer aldrig riktigt att bli sig lik. Och inte hennes syster heller. Och det är oförlåtligt.


Lite statistik från kvinnojouren.se


Sexualbrott
Till sexualbrott räknas bland annat sexuellt ofredandesexuellt tvång ochvåldtäkt. År 2012 polisanmäldes totalt 16 688 (17 077 år 2011) sexualbrott. 98 % av de som anmäls för våldtäkt är män. 98 % av de som anmäls för sexualbrott är män.
Enligt 2012 års Nationella trygghetsundersökning har omkring 15 000 tjejer och 2 000 killar i åldern 16–24 år själva angett att de det senaste året blivit utsatta för ett sexualbrott. Det motsvarar 3,4 respektive 0,5 procent av samtliga i den åldersgruppen.
Våldtäkt: År 2012 anmäldes 6 203 (6 510 år 2011) fall av våldtäkt eller grov våldtäkt. Majoriteten (ca 95 %) av de anmälda våldtäkterna var fullbordade men statistiken inkluderar också försök till våldtäkt. 98 % av de som anmäls för våldtäkt är män.
I vart tredje eller 1 994 av dessa fall var den utsatta under 15 år. I nästan 9 av 10 anmälda fall av våldtäkt mot barn under 15 år var offret en flicka.
807 fall av våldtäkt mot barn mellan 15 och 17 år anmäldes år 2012. I  96 % eller 776 av dessa fall var offret en tjej.
96 % alla över 18 år som anmälde att de utsatts för våldtäkt var  kvinnor (3 269 st). 86 % (9 av 10) av de fullbordade våldtäkterna mot kvinnor som anmäldes skedde inomhus.
År 2012 anmäldes 133 fall av våldtäkt mot man. 80 % av dessa skedde inomhus.
Under de senaste åren har antalet polisanmälda våldtäkter ökat. Detta kan till stor del förklaras av en lagändring som trädde i kraft den 1 april 2005. Lagändringen innebär att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt utnyttjande, nu bedöms som våldtäkt. Trots att anmälningsfrekvensen har ökat räknar Brottsförebyggande rådet med att så lite som 10-20 procent av alla sexualbrott i Sverige polisanmäls.
På ett globalt plan utsätts en femtedel av alla världens kvinnor för våldtäkt eller våldtäktsförsök under sin livstid.


Det finns alltså all anledning att vara rädd. Men jag håller med Fanny. Jag vägrar att vara rädd. Rädslan får inte vinna, hatet får inte vinna och de individer som tror sig ha rätten att kränka en annan människa så grovt får definitivt ALDRIG vinna. 

Nu ber jag bara för Fannys syster och familj och för att gärningsmännen ska hittas. De är ännu på fri fot. De kan leva sina liv som vanligt. För ännu en flicka kommer livet att gå vidare, visst, men aldrig bli riktigt som vanligt igen. 
/ Linn

5 februari 2013

Starka kvinnor och männen i deras liv

Så mycket runt oss är byggt på vår relation till män, och på deras villkor.

Vi vill vara starka, stolta, bråka för vår sak. Men det är svårt. Inte ens superfeministen Linda Skugge orkade till sist ta fighten. Hon gav upp och slutade kalla sig själv feminist. Det är så mycket lättare att nicka och hålla med, för det är fortfarande så ofta männen som styr. Trots att vi inte medvetet vill det så jagar vi bekräftelse. Först från våra pappor, sedan från de pojkar och så småningom män som finns runt oss när vi märker att vi blivit sexuella varelser och har en särskild dragningskraft. Någonstans i oss finns behovet av att behaga, för vi vill bli omtyckta. Och man kommer på sig själv med att nicka och le och kasta med håret för att få mäns uppmärksamhet.

Jag vet nästan ingen tjej som aldrig blivit utsatt för någon form av kränkning på grund av att hon är kvinna. Alla har vi någon gång blivit tafsade på, blivit kallade hora, blivit nedvärderade när vi velat uttrycka våra åsikter. Flera i min omgivning har blivit än värre behandlade. Våldtagna, sexuellt utnyttjade.

Vi har komplicerade relationer till män. Vi vill att de ska älska oss, respektera oss. Det borde vara självklart att vi ska kunna vara oss själva och inte behöva bli kränkta eller vara rädda. Vi borde inte behöva anpassa oss och försöka behaga för att bli omtyckta. Vi borde få ha starka, arga åsikter och kallas oss feminister utan att få höra att vi bara inte fått tillräckligt med kuk i våra dar. Men det är inte så lätt. Vi vill ju så gärna bli älskade och uppskattade av män. Vi vill ju ses som sexuella varelser, men inte som sexobjekt. Vi vill ses som sensuella varelser, men inte enbart bli bedömda efter hur vi ser ut utan för vad vi har i skallen och hjärtat. Vi vill ses som kloka varelser och inte som dumma brudar, men ibland är det lättare att vara tyst, nicka och le. Vi vill ju så gärna bli omtyckta.

Vi vill hitta mannen i vårt liv. Då är frågan, är äktenskap ens något att sträva efter idag? 50% går ju ändå åt skogen förr eller senare. Men vad är en flicka utan en man i sitt liv? Även i t.ex. Sex & the City som ska visa såna lyckliga starka singelbrudar handlar allt likförbannat om att de vill gifta sig och om männen i deras liv.

Trots allt är vi ju beroende av män. Trots att vi alla blivit illa behandlade av dem kan och vill vi inte vara utan dem i våra liv. Som våra fäder, kärlekspartners och vänner. Det gäller bara att vaska fram guldkornen och hålla sig till de män som är bra för en, som får en att må bättre. Som inte trycker ner eller nedvärderar, aldrig skulle hota eller håna. Som skulle älska oss som vi är och inte känna sig hotade av att vi uttrycker våra åsikter. Det är inte alltid det lättaste. Te.x så mördas minst 17 kvinnor varje år i Sverige av män de har älskat eller älskar.

Trots våra komplicerade relationer till män så måste vi fortsätta tro på kärlek. Vi måste tro på att någon man kan älska oss just som vi är (om man nu inte är lesbisk förstås, då slipper man ju det problemet åtminstone. Men manliga relationer kommer man sällan undan ändå). Vad ska vi annars göra? Bli lesbiska eller asexuella hela bunten och använda oss av spermadonatorer, såsom Valerie Solanas (författaren till SCUM-manifestet) föreslog redan på 60-talet?

Eller så kan man följa mitt recept för minimerad risk att råka hamna i en fast relation med en man - håll dig till olyckliga förälskelser. Dem vet man vart man har!

XoXo / Linn

Så här låter kvinnohatet i Sverige

Det finns ingen sexism i Sverige. Vi behöver inte diskutera hur unga kvinnor mår, kvinnovåldet eller andra kvinnofrågor. Vi är jämställda här och det finns inget mer  att diskutera om den saken. Lustigt att det oftast är män som tycker att vi är jämställda och att sexism i Sverige är ett icke-problem som det bara är gnällkärringar och feministfittor som orkar bry sig om.




Imorgon onsdag kl. 20 kommer jag definitivt att se Uppdrag Granskning.

/ Linn

Heja Jonas!

Som jag trodde och hoppades på blev Jonas Gardell årets Homo! Fantastiskt! Vad han har gjort inte bara för HBT-personer utan för hela samhället med Torka aldrig tårar kan inte överskattas tycker jag. Vi har alla gråtit floder, varit förbannade, skrattat och blivit förälskade i den öppenhjärtiga kärleksförklaring som TATUH är. Gardell hade hård konkurrens, bla. av de två modiga nyutkomna kvinnliga idrottstjärnorna Anja Pärson och Kajsa Bergqvist. Men vilken oerhört värdig vinnare! Och fint av Kronprinsessan att vara prisutdelare och visa att även kungahuset i all sin konservatism har en gayvänlig sida.

Se klippet här.

Gårdagens prisutdelning. Bild från GP 
"Victoria, du är vår kronprinsessa, men ikväll är jag drottning" - Jonas Gardell

Dessutom plockade Torka aldrig tårar utan handskar årets Tv- program (fattas bara annat!) och årets bok. Simon J Berger som spelade Paul blev årets TV-stjärna och Adam Pålsson och Adam Lundgren årets duo. Femdubbelt grattis till Jonas Gardell och alla de andra som med sina insatser gjort TATUH så fantastiskt och rörande att se!

Årets HomoBiTrans:  Jonas Gardell  Årets Hetero:  Soran Ismail  Årets Keep Up The Good Work:  Alf Kjeller, för arbetet med Stockholm Pride.  Årets Film:  Cockpit  Årets Scen:  After Dark  Årets Drag:  After Dark  Årets TV-program:  Torka aldrig tårar utan handskar  Årets TV-stjärna:  Simon J Berger  Årets Artist: Darin  Årets Låt: "Euphoria" Loreen  Årets Bok: Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken av Jonas Gardell  Årets Gayställe: Bee Bar  Årets Duo:  Adam Pålsson & Adam Lundgren  Årets Hederspris:  Ugandas HBTQ-aktivister

XoXo/ Linn

Kedjor och nithalsband

Fortfarande hemma sjuk... men jag mår bättre, så imorgon ska jag till skolan! Det är inte längre som på gymnasiet då man gärna var förkyld för att vara hemma, nu är det tvärtom att man försöker förneka att man är sjuk för att man vill gå till skolan!

Ett projekt jag hade för mig för inte så länge sedan var att fixa till mina halsband. Jag har ganska många långa halsband varav en del av dem jag inte har använt alls på senaste tiden. Så jag bestämde mig för att fixa till dem lite. Enkla små förändringar kan göra mycket!



Före och efter. 
Jag klippte helt enkelt av berlocken och halsbandet fick snyggare form och kändes inte längre så tjejigt.



Före


Efter. Två snygga halsband istället för ett som bara kändes rörigt och för mycket! 
Kanske ska kapa nån kedja till på det vänstra..?




 Före och efter. 
Jag fick en berlock av designern Agnes Nissen när jag gick hennes visning och 
snodde kedjan från ett gammalt halsband jag slutat använda.



Och så måste jag visa mina senaste nytillskott! Jag fullkomligt älskar det korta nithalsbandet!



Halsbanden kommer från Gina respektive Nelly.

XoXo / Linn

DIY- nitprydda skor

Jag har idag varit hemma från skolan. Den här jäkla förkylningen alltså! Missade sånglektionen i jazz, det känns jättetråkigt eftersom jag fullkomligt älskar att sjunga jazz! Efter en dag i sängen med min bok med blev jag less så jag drog igång ett litet miniprojekt; pimpa Limpans skor.

En trasig väska

Plus ett par okej men lite trista skor

= Glamrockskor med av nitar och reptilmönster!


Allt jag har använt mig av är en sax och en limpistol. Hur lätt som helst! Lösa nitar och nitband brukar finnas att köpa på bland annat Blue Fox och jag tror att vissa av smyckeskedjorna har börjat sälja nitar också. Kanske finns i syaffärer också? 

Har impregnerat skorna nu, får se om jag är frisk nog att inviga dem imorgon!

XoXo / Linn

4 februari 2013

Flickors dåliga självkänsla handlar om vuxenvärlden

Katrine Kielos har gjort det igen! Hon skriver så bra och sant!

Flickors dåliga självkänsla handlar om vuxenvärlden

Jag tycker att jag är ganska bra på att säga att jag är fin och snygg. Nu ska jag börja säga det än mer och än högre. För kanske finns det nån liten flicka i närheten som hör och uppfattar att det är helt okej att tycka så som kvinna.

XoXo / Linn

3 februari 2013

Myshelg och Mello!

Jag är jätteförkyld, så jag har försökt ta det lugnt i helgen. Igår var jag hos min vän Emeli och såg Melodifestivalen och åt tacos, det var hemskt trevligt! Med tanke på att förra årets festival höll förvånande hög kvalité hade jag ganska stora förväntningar på årets Mello. Jag smygälskar hela spektaklet. Men ja... De hade helt klart svårt att toppa förra året. Vem skrev egentligen manuset och de lama skämten? Tur att Gina är en fantastisk programledare, älskar henne! Danny var kanske inte en fantastisk programledare, förståeligt om man är lite nervös i hans sits, men ojoj, så fort han tar ett steg eller en ton..! Man bara smälter över hans sammetsröst och snygga wailningar. Dessutom är han så fruktansvärt snygg!

Okej, nog med kärleksförklaringarna. Bidragen var ju helt klart sisådär. David Lindgren, som jag verkligen gillar, hade ett mycket svagare bidrag än förra årets hit "Shout it loud" och dansade så mycket att han inte riktigt orkade hålla pitchen uppe i sången. Plus dock för schysst dans! Men efter att artist efter artist sänkt kvalitén blev hans bidrag plötsligt jättebra i jämförelse. De enda som var intressanta överhuvudtaget tyckte jag var David och Yohio. Yohio tycker jag är en riktigt cool, egen, androgyn varelse med rockband, fyrverkerier och en outfit som minde om Ola Salos glansdagar. Den enda som verkligen hade en show värdig Melodifestivalen! Sen har jag hört bättre sånginsatser i mina dar, men hey, grabben är typ 17 år och världens stjärna med en helt egen grej som inte alls synts i mainstream-Sverige! Det är dessutom förståeligt om man bli en aning spänd när man plötsligt har miljoner i publiken.

Annars var det sömngångarvarning på mycket. Cookies N Beans (vilket namn på ett band!) var väl okej men hade en fruktansvärt hes sångerska vilket var synd. (Va)JayJay (Ett av mina favoritsmeknamn på ja... ni vet) hade en himla cool låt med snygg Bond-feeling, men var ju verkligen ett sömnpiller själv. Jag hoppas på att nån gång få höra en schysst cover av låten!

Anna Järvinen... ja. Finns säkert något vackert i allt detta svårmod men det tilltalar inte mig. Och gosa gosa gosa gosa gosa gosa gosa gosa gosa gosa ska vi väl inte ens tala om. Säkerligen årets barnfavorit dock! (Och jag vet att jag kommer hoppa runt på ett dansgolv i sommar, improvisera fram en egen variant på handdansen, sjunga med för full hals och hatälska det svängiga beatet och den imbecilla texten. Kan fortfarande, 24 timmar senare, inte få refrängen ut ut hjärnan.)

Favoriten var dock den hysteriska saxofonen över ett lamt försök till partydänga med två 40-åringar som hoppar runt och sjunger att de fortfarande är barn. Svängigt värre.

Tack Sverige för att ni hade vett att skicka vidare rätt bidrag! Björkman, vi hoppas på bättre lycka nästa vecka!




Idag har jag varit och sett en mycket bra show på skolan med Yrkessångarna! Samtliga hade definitivt gjort sig bättre i Melodifestivalen än många av gårdagens bidrag. En dag kanske vi får se någon av dem där. Allihopa är grymma sångare och några av dem är såna jäkla stjärnor!




XoXo / Linn

2 februari 2013

Gå inte ensam hem, det finns så många galningar

På väg hem sent på natten smyger sig tankarna på. Nyckeln hålls i ett stadigt grepp i ena handen, larmet i den andra. Bara utifall att. Jag möter en och annan på vägen från tunnelbanan, och hör hur någon skyndar på stegen bakom. Trots att jag "vet" att det inte är någon fara så höjs pulsen automatiskt och jag ökar på mina steg. När jag hör honom närma sig stannar jag och böjer mig ner för att "fixa till skosnörena" för att låta honom gå förbi mig så jag slipper ha någon bakom mig.

Istället för att lära tjejer hur de ska hantera situationen OM det skulle inträffa något lär vi tjejer att passa sig. Inte gå ensamma när det är mörkt, inte ha för utmanade kläder, inte flirta för uppmanande. Istället för att lära tjejer att slåss och bråka om någonting skulle hända lär vi dem att akta sig. Skulden är fortfarande vår att bära, och den är tung.

Men jag vill inte behöva vara rädd när jag går hem själv på natten. Jag vill hellre veta vad jag ska göra för att försvara mig, om jag någon gång skulle behöva försvara mig, istället för att vara rädd för hjärnspöken man fått med sig från barnsben. Det finns många galningar, ja visst. Men det hjälper inte att gå runt och vara rädd.

Killen som skyndade sig ikapp mig ville fråga om en cigarett.

XoXo / Linn